Åre = Kärlek
Jag älskar Åre eller snarare - jag är våldsamt förälskad i Åre. Varje gång jag kommer dit är det som att någonting händer inne i min själ. Det tar 7 timmar med tåget från Stockholm och varje gång känns det som betydligt mer eftersom tåget går oändligt långsamt, det luktar illa, maten i restaurangvagnen är usel och det inte finns något som helst riktigt kaffe (läs: espresso). Jag undrar när det kommer en X2000 som kan ta mig dit på några timmar?
I alla fall kommer man fram till Åre Station och kliver av, två andetag senare är all irritation borta och man känner hur det där fantastiska lugnet lägger sig som en mjuk vante över hela kroppen. Stockholmspulsen försvinner och ersätts av någonting urnordiskt och klingande klart. Det är som om någonting i själva luften är läkande. Kanske är det väderväxlingarna som kommer utan förvarning (sol på morgonen och sedan går man ut för att äta lunch på byn och plötsligt är det enorma djupsvarta moln över fjällen som hotande men ändå mjukt sänker sig ner över Åredalen). Också det är fantastiskt att se. Eller när dimman rullar fram längst med fjällen kring dalen så att man inte kan göra någonting annat än att se på det, känna hur hjärtat bultar inne i kroppen och veta (VETA) att detta är någonting så vackert att det inte går att förstå och att livet är någonting så skört och värdefullt att man blir tårögd.
Åre finns så nära det som inte finns i Stockholm. Där minns man det som är viktigt. Man glömmer yta, glömmer att sminka sig, glömmer att stressa...man är. Och andas. Och mår som en gudinna. Ja, jag har just börjat leta efter en lägenhet där... :-)
Nedan ett par bilder på himlen över Åredalen en kväll i mitten av juli.
Bluecat
Bilder: Kimberly at Musiclovers.se
I alla fall kommer man fram till Åre Station och kliver av, två andetag senare är all irritation borta och man känner hur det där fantastiska lugnet lägger sig som en mjuk vante över hela kroppen. Stockholmspulsen försvinner och ersätts av någonting urnordiskt och klingande klart. Det är som om någonting i själva luften är läkande. Kanske är det väderväxlingarna som kommer utan förvarning (sol på morgonen och sedan går man ut för att äta lunch på byn och plötsligt är det enorma djupsvarta moln över fjällen som hotande men ändå mjukt sänker sig ner över Åredalen). Också det är fantastiskt att se. Eller när dimman rullar fram längst med fjällen kring dalen så att man inte kan göra någonting annat än att se på det, känna hur hjärtat bultar inne i kroppen och veta (VETA) att detta är någonting så vackert att det inte går att förstå och att livet är någonting så skört och värdefullt att man blir tårögd.
Åre finns så nära det som inte finns i Stockholm. Där minns man det som är viktigt. Man glömmer yta, glömmer att sminka sig, glömmer att stressa...man är. Och andas. Och mår som en gudinna. Ja, jag har just börjat leta efter en lägenhet där... :-)
Nedan ett par bilder på himlen över Åredalen en kväll i mitten av juli.
Bluecat
Bilder: Kimberly at Musiclovers.se
Kommentarer
Trackback
